Pantoufle

Idag tänkte jag på namn. Hur det franska heter prénom och nom och på svenska förnamn och efternamn.

När vi i Sverige frågar vad någon heter ber vi om förnamnet, det är det som är ”namn”. Vi kallar folk för deras förnamn första gången vi träffar dom, det spelar ingen roll vem de är. Vi är en väldigt förnamnsbaserad kultur… Det blev en liten chock för mig när jag kom hit till detta egentligen ganska formella samhälle. Visserligen hade jag ju vant in mig på Kungsholmen med att kalla lärarna för Mr och Mrs [namn] men i alla fall.

I Frankrike, om man frågar om någons ”nom” så är det efternamnet man får. Det är liksom grundstadiet. Vill man veta förnamn måste man fråga specifikt c’est quoi ton prénom? Efternamnet skrivs först och med versaler, överallt på alla papper och brev. Lärare och vuxna, vem som helst egentligen, tilltalas med Madame och Monsieur. Det känns inte så troligt att jag skulle kalla mina kompisars föräldrar för deras förnamn, inte heller att jag skulle säga någonting annat än vous. Det kan ju visserligen förändras, men absolut inte från första början.

Naturligtvis ska titlar användas om de finns. På alla brev skrivs adressen exempelvis Mme BARDOT Brigitte, bytande mellan Mlle, Mme och Mr. När folk intervjuas på teve markeras det väldigt noga om det är doktor, advokat, professor eller vad det nu kan vara. I Sverige skriver vi ju förnamn, efternamn och möjligtvis en liten text med personens arbetsuppgift. Det är skillnad.

Jag kommer förresten aldrig över chocken jag fick första gången jag klev in i en affär och personalen sa bonjour madame… Allra minst tyckte jag att dom kunde kalla mig Mademoiselle, men nää. Madame skulle det vara.

När jag ändå pratar om Madame och Monsieur så är det ju samma sak i de engelskspråkiga länderna egentligen (det är ju därför vi använder det på Kungsholmen :)). Lärare ska kallas för Mr/Mrs Smith, eller sir/ms. När jag gick i ettan i Columbus tillät min lärare oss mycket snällt att kalla honom för Mr V. istället för hans hela namn, eftersom han tyckte det var krångligt för sexåringar. Dessutom ville han att det skulle vara lite mindre formellt. Däremot var det aldrig frågan om att kalla honom något annat än Mr…