Fantasyantologi!

10 juni 2007 at 14:22 | In böcker, skriva | Leave a Comment

En liten påminnelse, eftersom tiden börjar gå ut… Fantasyföreningen Catahya ger ut en novell-och diktantologi med tema FOLKTRO. Vi vill ha fler bidrag!

Temat FOLKTRO är oerhört brett, vi söker t.ex. inte sagor med endast älvor eller Näcken i. Känner du att detta är ett område som inspirerar dig till en dikt eller en novell, gå in och läs här. Alla är välkomna! Nuvarande deadline är den 30 juni 2007, så det är bara att börja skriva… :)

Vi ses på Catahya!

Fransk och engelsk språkhistoria

8 juni 2007 at 23:34 | In Wales, böcker, en français, språk | 6 Comments

Av min engelskalärare här i Frankrike fick jag i tisdags en intressant bok i avskedspresent. (Redan att jag fick en bok av henne tyckte jag var roligt, då jag varit hyfsat trött och ouppmärksam på hennes lektioner…). I alla fall, denna bok heter ”Honni soit qui mal y pense – L’incroyable histoire d’amour entre le français et l’anglais” och är skriven av Henriette Walter, en fransk lingvist. Första biten av titeln är ett citat från en brittisk kung – Edward den tredje (1300-talet), och betyder ungefär ”olycka över den som tänker illa”. Lite löst översatt så där (en engelsk översättning jag hittat säger ”evil be to him who evil thinks”).

Denna bok berättar i alla fall om franskans och engelskans gemensamma historia; hur de har lånat från varandra sedan lång tid tillbaka, och även influenser från andra språk. Boken är skriven på ett intressant sätt, med ett lättläst upplägg. Det gör att det inte blir så tungt, även om massor av saker avhandlas i den.

Jag har fått ett helt gäng aha-upplevelser, men jag tänkte dela med mig av den allra första, precis i början av boken. Jag citerar:

De l’autre coté de la Manche, le pays conquis par Jules César au milieu du Ier siècle avant notre ère était connu sous le nom de Gallia, dont le sens rappelle les difficultés de communications qui peuvent naître entre les gens de langues différentes : lorsque leurs voisins ne parlaient pas une langue germanique, les Germains les nommaient au moyen d’un mot formé sur la racine walh ”étranger”, d’où la forme latine Galli, attesté en latin dès le IIe siècle avan J.-C. pour nommer les Gaulois, et qui reprenait ainsi le nom emplyé par les Germains pour designer ceux dont ils comprenaient pas la langue. On retrouve la même racin sous Wallonie (Belgique) et sous Wales ”pays de Galles”, où le /w-/ initial s’est maintenue sous sa frme primitive, alors qu’il a été rendu par /g/ dans le latin Gallia.

Kort sagt, så har jag fått reda på varför Wales heter Wales. Det betyder främlingarnas land. Egentligen rätt logiskt! Även ordet walnut (valnöt) härstammar från samma ordstam. Det var en exotisk nöt, och voilà!

Boken bjuder på en hel del mera, och jag har lärt mig massor om både engelsk och fransk språkbildning… Jag har även lärt mig att känna igen vissa låneord som man kanske inte trodde var låneord :) Kort sagt, me like! Det är precis sådant här som intresserar mig! Jag har än så länge inte läst klart boken, har kommit ca två tredjedelar, men fortsätter den så här… Rekommenderas! (Ingen aning om den finns översatt eller inte, jag läser den ju på franska…)

Pride and Prejudice

21 april 2007 at 18:07 | In böcker, film | Leave a Comment

Efter påsklovets besök i Paris är jag nu en nöjd ägare av Jane Austens Pride and Prejudice, införskaffad på Fnac, paradiset på jorden (möjligtvis efter SF-bokhandeln…). I den två hyllor stora avdelningen med skönlitteratur på engelska hittade jag en Penguin Popular Classics-utgåva för €2,56 – ett fynd!

Har tänkt köpa den ett tag, men eftersom bokutbudet på andra språk än franska är lite klent i Montluçon gick det rätt trögt… Det började med att jag såg filmen från 2005 på teve (med den magnifika titeln Orgeuil et Préjugés, dubbad förstås). Visserligen har jag tänkt på att läsa den förut, men nu blev det ännu mera intressant. Och den är bra! Som den detaljnörd jag är behöver jag inte action-böcker, jag blir glad bara av en massa detaljer och beskrivningar av vardagsliv, vilket ju är Austens specialitet.

Nu när jag läst boken förstår jag också filmen mycket bättre (inte så konstigt egentligen i och med att mina franskakunskaper fortfarande sviker ibland…), och jag tycker den är helt okej. Nu återstår bara att leta upp BBC:s miniserie! Fast jag tycker ändå att Elizabeth svänger lite väl snabbt från att avsky Darcy till att säga ja till att gifta sig med honom. Men men… Det är ju Austens bok :)

Efter att ha läst den två gånger sedan jag köpte den, blir jag även sugen på att läsa om Emma, det enda av Austen som jag läst förut. Emma läste jag med min hemspråkslärare i åttan eller nian, och skrev en uppsats om också! Olyckligtvis är böcker väldigt dyrt i Sverige (i alla fall i jämförelse med vissa av priserna jag hittar här), så jag köpte den aldrig. Men den finns väl på biblioteket antar jag, så den ska jag läsa i sommar.

Lovläsning

30 mars 2007 at 17:42 | In Frankrike, böcker, mig, skola | 1 Comment

Hittade Elfriede Jelineks Pianisten (La Pianiste på franska) i skolans bibliotek, så den har jag börjat läsa. På franska förstås, så det går nog lite trögare än om jag hade läst den på svenska… :) Hittills är den bra i alla fall! (Jag har kommit ungefär 60 sidor.)

Nu på lovet ska jag ägna mig åt att plugga inför min låtsasmunta i fransk litteratur precis efter påsklovet (18 april, håll tummarna för mig…). Det innebär bl.a. att läsa om alla texter vi analyserat sedan början av året… Eftersom jag inte hängde med så bra precis i början ska jag främst läsa texterna från Upplysningen. Candide ska läsas om, tillsammans med diverse texter av Diderot, Rousseau, Damilaville m.fl. Ska även läsa Rousseaus självbiografi Les Confessions, nästa verk som vi ska analysera… Som tur är behöver vi bara läsa de två första böckerna, inte alla tolv (!). Det hade blivit lite mycket tror jag. Hittade en fin liten utgåva av de fyra första för €1,90 så det är jag nöjd med. Det är bra när man kan få böcker billigt.

När föräldrarna kommer ner nu på lovet kommer de få massa böcker med sig när de åker igen. Ska försöka skicka hem ett tjugotal böcker i alla fall, det vore omojligt för mig att ta dem allihopa i juli när allt annat också ska med tillbaka. Så därför har jag idag tagit hem från skolan en gigantisk hög :) Det blev tungt… Några tips från högen är Matin Brun av Franck Pavloff, fantastisk novell på 8 sidor; Huis Clos av Jean-Paul Sartre, riktigt bra pjäs om helvetespsykologi; Métaphysique des tubes av Amélie Nothomb, en självbiografi upp till tre års ålder; samt Paroles des Poilus, en samling med brev från soldater på båda sidor av fronten under första världskriget. Riktigt bra böcker allihopa!

Men jag ska ju inte läsa hela tiden, eftersom föräldrarna kommer och vi ska åka till Tyskland en sväng! Tjoho! :)

Ack, Jean-Baptiste

20 mars 2007 at 9:11 | In böcker, teater | 3 Comments

Det är något med Molière, alltså. Jag läser för tillfället Le Misanthrope av Molière, efter att förut ha försökt läsa L’Ecole des Femmes av densamme. På scen älskar jag pjäserna; humorn och satiren är fantastisk. Men när jag försöker läsa dessa pjäser som jag blivit så förtjust i, då försvinner något. Det går trögt, jag tappar tålamodet och lägger ner. Eventuellt har det något att göra med att Molière skriver krångligt. Tidig 1700-talsfranska är inte lätt att förstå, ens för fransmän. Jag hoppas på att det är min franska som inte kommit till Molière-nivå ännu, eftersom det då finns hopp om att jag faktiskt en gång kommer uppnå det stadie då jag kan läsa och uppskatta Molières pjäser på originalspråk. För en gångs skull kanske det är min talade förståelse som går före min lästa… :) Men lite deprimerande känns det ändå att det går så segt.

Förresten så har jag besökt Molières grav i Paris. Det var häftigt ändå… :)

Är det någon mer som lagt märke till att det är många som heter Jean-Baptiste? Ja, antagligen… Men jag tycker ändå det är kul att både Lulli (Giovanni Battista, som den italienare han var) och Molière hette samma sak, var bästa vänner och dessutom arbetade åt Louis XIV… Okej, anledningen till att de blev vänner var Louis XIV, men i alla fall. Se den utmärkta filmen Le Roi Danse, om den dansande konungen och hans Jean-Baptister.

Agota Kristof

16 mars 2007 at 14:53 | In böcker | 1 Comment

Tack vare ett svar på ett av mina bokinlägg fick jag tips om den ungerska författaren Agota Kristof. Hon må vara ungersk, men hon flydde därifrån 1956 till Schweiz och skriver sedan på franska.

För tillfället läser jag andra boken i trilogin, La Preuve. Den första, Le Grand Cahier, är utläst och den tredje, La Troisième Mensonge, väntar på hyllan i skolbibblan. Det är böcker som är lätta att läsa; kapitlen är korta och språket är enkelt (hittills i alla fall). Något av det som är intressant är hur avskalat språket är, inget gömmer sig bakom eufemismer eller antydningar. Allt skrivs ut klart och tydligt. Alla händelser, stora, små, hemska eller lyckliga, beskrivs på samma torra sätt, speciellt i första boken.

Vad handlar de om då? Ett land någonstans, som först är i krig, och sen blir det fred. Landet stängs in bakom taggtrådsstängsel. Första boken slutar med att tvillingparet som verkar vara huvudpersonerna skiljs åt. Eftersom jag inte läst klart hela trilogin ska jag inte säga så mycket mer, bara att de är läsvärda. Mycket läsvärda.

 

(Är det bara jag som märker hennes namnlikhet med Agatha Christie förresten? :))

Beckett

13 mars 2007 at 8:40 | In böcker, teater | 5 Comments

Nu har jag läst ut Samuel Becketts En attendant Godot, eller I väntan på Godot som den heter på svenska. Efter att ha läst hela är jag inte alls förvånad över reaktionerna pjäsen fick i början när den uppfördes. Minns jag rätt var det bara tre personer i salongen, och när pjäsen var slut hade de allihopa gått. Beckett var nöjd däremot: han hade uppnått sitt mål att tömma salongen med en pjäs. Senare har den däremot blivit en succé.

Det är lätt att bli frustrerad på den här pjäsen, för det händer ju ingenting. Gogo, Didi, Pozzo och Lucky bara pratar (grälar…) i två akter utan att faktiskt göra någonting. Allting går i cirklar och upprepar sig. Trots det är den fascinerande, för det förändras alltid lite, lite i detaljerna. Trädet, hattarna som byter plats, Gogos skor. Men man undrar lite hur Beckett skrev den här pjäsen. Hur han tänkte…

En anledning till att Beckett började skriva absurd teater beror på att han skrev sina absurda pjäser på franska, vilket inte var hans modersmål. Eftersom han hade mycket mindre ordförråd (vem har inte det på ett annat språk…) blev pjäserna kortare med färre ord. Oftast ganska lätta ord, vilket gör det praktiskt för bl.a. mig att läsa. Det är inga långa utläggningar, som i den klassiska teatern: jag hade ett oerhört besvär med vissa monologer i exempelvis Electre av Giraudoux. Beckett skriver kort och koncist. En av kontrasterna jag gillar med den här pjäsen är den mellan vad de säger och vad de gör. I deras ord finns massa rörelse, de ska göra ditt, de ska göra datt. Men Gogo och Didi rör sig aldrig längre än till scenkanten. Speciellt slutet är fint:

Didi: Allons-y
(Ils ne bougent pas)

Dvs, Didi säger: Nu går vi
(De rör sig inte)

Själva meningslösheten är intressant. Vad gör de egentligen? Varför är de där? Vem är Godot? Man får ju inga svar heller… Det hade varit intressant om pjäsen hade fortsatt längre, för att se om första akten upprepade sig i oändlighet (med mindre variationer), men jag skulle aldrig orka se en sådan pjäs. De gör ingenting, och man vill att de ska göra så mycket så man blir arg. I alla fall jag… Vi är inte vana vid att göra ingenting, ens när det inte är vi själva som gör ingenting, utan några figurer i en pjäs.

Intressant pjäs, helt enkelt, och jag ska nog försöka läsa mer av Beckett…

Mer böcker

8 mars 2007 at 16:50 | In böcker, skola, teater | 3 Comments

Har i eftermiddags lyckats köpa Ionescos La Leçon samt La Cantatrice Chauve, så tillsammans med Becketts En attendant Godot som jag lånat på skolbibblan har jag nu en del att läsa… Samtidigt som jag håller på och läser Hemingways The Old Man and the Sea, även den lånad. Puh… Men det är kul att läsa, och det är ett fruktansvärt bra sätt att få nytt ordförråd på. Det har jag märkt efter att ha läst massor både på svenska och engelska.

Har märkt att jag tycker om att läsa teaterpjäser. De flesta böcker jag köpt här har varit pjäser. Det som är bra med pjäser, är att de oftast är liiiite, liiiite lättare att läsa än romaner. Inte alltid, det är sant, men väldigt ofta; pga att texten är så uppdelad. Att läsa på ett annat språk (som jag inte behärskar helt) är tillräckligt jobbigt ändå utan att texten behöver vara en svart massa på sidan. Förhoppningsvis får jag lite bra tips på franska romaner eller dylikt också innan jag åker, men det mesta jag tar hem blir nog faktiskt teaterpjäser…

På tal om franska bokhandlar i Sverige har jag fått tips av min förra franskalärare om en affär som heter La Plume de ma Tante, ligger i Stockholm. Ingen aning om hur den är, men namnet bådar ju gott! Någon som traskar förbi kan väl skriva till mig och tala om hur prisklasserna ser ut? Låga, höga? Jämförda med andra bokhandlar i Sverige? Utbud?

Skutt tillbaka till Ionesco. Anledningen till att vi läst honom och Beckett är naturligtvis att vi studerat teater, och dessa ges som exempel på absurd teater. Ingen av dom (det lilla jag läst, jag får se om det stämmer) har någon egentlig handling, vilket är själva motsatsen till den antika teatern. Min lärare höll en lång utläggning idag om ”anti-exposition” hos Ionesco. Fruktansvärt intressant är det!

Har tyvärr inte tid att skriva mer nu, men jag återkommer till det här när jag läst mina böcker…

Boksnack

7 mars 2007 at 23:17 | In Frankrike, Sverige, böcker | 3 Comments

Jag läser att bokrean startat i Sverige. Det känns lite tråkigt att inte vara där, men samtidigt så är det nog bra, eftersom jag annars skulle göra av med alldeles för mycket pengar. Pengar jag inte har…

En sak jag gillar med Frankrike är att klassisk litteratur är så billig. Exempelvis köpte jag Candide av Voltaire för €1,50, Paroles des Poilus för €2, Phèdre av Racine för €4 och så vidare… Tror att den dyraste bok jag köpt kostade €5, och det var en ny bok av en bestseller-författare (Amélie Nothomb). Tur är det att böckerna inte kostar så mycket, eftersom vi är tvungna att införskaffa ganska många för att läsa i skolan. Visserligen finns det rätt mycket på biblioteket i skolan (bl.a. eftersom det är samma böcker som analyseras, i cykler), men det går inte alltid att räkna med.

Själv försöker jag köpa så många böcker som möjligt, franska böcker i Sverige är ju inte direkt lätta att få tag på… Dels så köper jag ju böckerna till skolan, men även andra författare jag får idéer om. För tillfället ser det ut så här:

Läser just nu:

  • A l’ouest rien de nouveau av Erich Maria Remarque (faktiskt lånad på skolans bibbla)
  • Paroles des Poilus (läste klart idag, en brevsamling från första världskriget)
  • Contes av Perrault (läser lite då och då)
  • Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke (omläsning av en bra bok…)
  • Röda Rummet av August Strindberg (lite svensk litteratur måste det ju bli också…)

I framtiden:

  • Le Misanthrope av Molière (såg pjäsen, blev sugen och gick och köpte den)
  • L’Ecole des Femmes av Molière (egentligen påbörjad, men måste nog börja om)
  • En attendant Godot av Samuel Beckett (vi läser lite på franskan, ska försöka köpa den)

Böcker jag vill ha:

  • L’Encyclopaedie (encyklopedin skriven av filosoferna på 1700-talet, ingen aning om den fortfarande finns att hitta)
  • En etymologisk ordbok, både för franska och engelska
  • Ett uppslagsverk på franska

Sen dyker det ju alltid upp nya böcker som jag blir sugen på… Har börjat jobba på Nobelpristagarna också, precis som brorsan. Har faktiskt läst några stycken nu, om än inte så mycket av alla. Men det finns så många bra författare! Förstår inte hur jag ska hinna med alla…

Jonathan Strange & Mr Norrell

28 februari 2007 at 16:18 | In böcker | Leave a Comment

Jag håller för tillfället på och läser om Jonathan Strange & Mr Norrell, skriven av Susanna Clarke. Det var en sådan där bok som jag funderat på att läsa ända sedan den kom ut, men tyvärr blev det inte av förrän jag fick presentkort på SF-bokhandeln i julklapp. Då fick jag äntligen tummen ur och passade på att köpa den (de andra böckerna jag köpte var American Gods och The Legacy of the Drow). Tack och lov att jag gjorde det, för det är en sjukt bra bok.

jonathans_pbjacketuk.jpg

Boken handlar om hur magin återkommer till England i början av 1800-talet, mitt under Napoleonkrigen. Mr Norrell uppträder som den första praktiska magikern på över 200 år, till skillnad från alla de teoretiska som fortfarande håller på. Hans idé är att magi ska bli ”respektabelt” och därmed försöker han se till att alla olämpliga (hans idéer om olämpliga, vill säga) magiker totalt glöms bort.

Efter ett par år dyker däremot Jonathan Strange upp, en man som bara råkade ta av på magins väg. Han har helt andra idéer än Mr Norrell, vilket leder till en hel del vilda diskussioner och bråk.

Det jag tycker är så intressant med den här boken är alla dess detaljer. Jag älskar detaljer. Susanna Clarke höll på i tio år med den och det märks (samma sak med Harper Lee’s To Kill A Mockingbird, där märks det också att hon hållit på länge, länge). Clarke är inne på samma idé som flera andra författare, bl.a. J.K. Rowling: Vad skulle hända ifall magin fanns här, i våran värld? Sen att hon utvecklar det mer och åt ett annat håll än Rowling spelar ingen roll. Grundidén är ganska lik. Detta gör att boken innehåller hur mycket som helst om det engelska societets-och landslivet på 1800-talet och inte bara en massa snack om magi. Om igen, detaljer detaljer! Och det är detaljerna som gör en bok värd att läsa om, eftersom man då alltid hittar något nytt. Gissa varför The Lord of the Rings är så populär…

Susanna Clarke’s språk är också intressant, för hon har återgått i stavningen av en del ord, t.ex. choose=chuse, show=shew. Hennes fotnötter med referenser till påhittade verk om magins historia är också en höjdpunkt. Det känns helt enkelt som att hon har skrivit en historiebok, en biografi över Jonathan Strange & Mr Norrell, vilket naturligtvis gör att man tror ännu mer på hennes saga. Alla dessa små saker runt om grundstoryn gör boken helt oemotståndlig, åtminstone i mina ögon. Så jag säger: Läs den!

strange_m.jpg

Här är bokens officiella hemsida också.

(Tryck på bilderna för att se större)

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.