Jonathan Strange & Mr Norrell

28 februari 2007 at 16:18 | In böcker | Leave a Comment

Jag håller för tillfället på och läser om Jonathan Strange & Mr Norrell, skriven av Susanna Clarke. Det var en sådan där bok som jag funderat på att läsa ända sedan den kom ut, men tyvärr blev det inte av förrän jag fick presentkort på SF-bokhandeln i julklapp. Då fick jag äntligen tummen ur och passade på att köpa den (de andra böckerna jag köpte var American Gods och The Legacy of the Drow). Tack och lov att jag gjorde det, för det är en sjukt bra bok.

jonathans_pbjacketuk.jpg

Boken handlar om hur magin återkommer till England i början av 1800-talet, mitt under Napoleonkrigen. Mr Norrell uppträder som den första praktiska magikern på över 200 år, till skillnad från alla de teoretiska som fortfarande håller på. Hans idé är att magi ska bli ”respektabelt” och därmed försöker han se till att alla olämpliga (hans idéer om olämpliga, vill säga) magiker totalt glöms bort.

Efter ett par år dyker däremot Jonathan Strange upp, en man som bara råkade ta av på magins väg. Han har helt andra idéer än Mr Norrell, vilket leder till en hel del vilda diskussioner och bråk.

Det jag tycker är så intressant med den här boken är alla dess detaljer. Jag älskar detaljer. Susanna Clarke höll på i tio år med den och det märks (samma sak med Harper Lee’s To Kill A Mockingbird, där märks det också att hon hållit på länge, länge). Clarke är inne på samma idé som flera andra författare, bl.a. J.K. Rowling: Vad skulle hända ifall magin fanns här, i våran värld? Sen att hon utvecklar det mer och åt ett annat håll än Rowling spelar ingen roll. Grundidén är ganska lik. Detta gör att boken innehåller hur mycket som helst om det engelska societets-och landslivet på 1800-talet och inte bara en massa snack om magi. Om igen, detaljer detaljer! Och det är detaljerna som gör en bok värd att läsa om, eftersom man då alltid hittar något nytt. Gissa varför The Lord of the Rings är så populär…

Susanna Clarke’s språk är också intressant, för hon har återgått i stavningen av en del ord, t.ex. choose=chuse, show=shew. Hennes fotnötter med referenser till påhittade verk om magins historia är också en höjdpunkt. Det känns helt enkelt som att hon har skrivit en historiebok, en biografi över Jonathan Strange & Mr Norrell, vilket naturligtvis gör att man tror ännu mer på hennes saga. Alla dessa små saker runt om grundstoryn gör boken helt oemotståndlig, åtminstone i mina ögon. Så jag säger: Läs den!

strange_m.jpg

Här är bokens officiella hemsida också.

(Tryck på bilderna för att se större)

Deine Lakaien

24 februari 2007 at 12:00 | In Tyskland, musik | 1 Comment

Samma kompis som introducerade mig till Björk, fick mig även att lyssna på den tyska duon Deine Lakaien. Duon består av Ernst Horn och Alexander Veljanov (som för övrigt har en otroligt vacker, mörk röst) och de spelar musik som är ganska svår att definiera.

Horn var dirigent för operan i Karlsruhe och Veljanov pluggade teaterhistoria när de träffades 1985. Den ena tyckte om dramatisk opera, medeltids-och folkmusik, den andra var mer inne på new wave, punk och tidig goth. Det blir en intressant blandning kan jag säga… De håller sig inte heller till en enda stil, utan gör låtar som det faller dom in, något som absolut går hem överallt. Veljanov har som sagt en riktigt mörk röst, vilket är ganska ovanligt.

Deine Lakaien rekommenderar jag till alla, vilken musiksmak ni än har! Jag tror nog att ni tycker om dom…

Veljanov har en solokarriär också, då han bl.a. sjunger på macedonska. Riktigt häftigt! Veljanovs hemsida finns här.

(Bilden hämtad från Wikipedias artikel om duon)

Bloggkartan

23 februari 2007 at 17:04 | In tekniskt | Leave a Comment

Sådär! Nu ska min blogg finnas med på Bloggkartan.se, placerad under Midsommarkransen, eftersom det är där jag bor i vanliga fall. Nu bor jag ju i Frankrike, men eftersom jag flyttar tillbaka dit sen…

Björk

23 februari 2007 at 16:00 | In Island, musik, språk | 4 Comments

Jag har alltid haft på känn att jag skulle tycka om Björk. För några dagar sen fick jag höra två skivor med henne av en kompis på besök, och mycket riktigt blev jag totalt förundrad av hennes röst. Jag förstår inte hur hon har lyckats få en sådan fantastisk röst! Allra bäst tycker jag nog att den kommer till sin rätt i sångerna på isländska, men även på engelska låter det riktigt, riktigt bra. Språknörd som jag är blir jag också så otroligt sugen på att lära mig isländska av hennes musik… Nu har jag i alla fall Homogenic och Medùlla att njuta av här i Frankrike, där musiken som går på radio (nästan) är sämre än den i Sverige. Jag är så glad att jag äntligen börjat lyssna på henne!

Och Dancer in the Dark av Lars von Trier står numera på film-listan…

Riktiga brev

23 februari 2007 at 13:59 | In skriva | 3 Comments

Det är något speciellt med att få ett riktigt brev i brevlådan alltså. Man blir glad på ett helt annat sätt än när man får ett mail, även om det också är härligt förstås. Men riktiga brev kan man ta på på ett helt annat sätt.

När jag flyttade till Frankrike i höstas bestämde jag mig för att skriva resedagbok på nätet, samt att maila. De jag främst skulle skriva riktiga brev, pappersbrev, till var mina äldre släktingar som inte har dator. Och det är så roligt! Älskar verkligen känslan av att hålla att brev i handen och tänka att det här, det här brevet har min mormor hållit i, och skrivit till mig, och det har flugit hela vägen hit till Frankrike, och det har faktiskt kommit fram! Det känns nästan mer otroligt än bilderna på min brorson jag får skickade till min mail varannan dag eller så… Lite löjligt egentligen.

Vi borde skriva fler riktiga brev till varandra. Det är verkligen något jag har upptäckt med det här… Bara det att man kan skriva vart som helst utan att vara låst till en dator! Jag vet, jag låter jätteung när jag säger så… Det låter som att jag aldrig skrivit ett brev förr i hela mitt liv, vilket jag faktiskt har, rätt många också :) Det är inte helt fel att skriva för hand heller någon gång ibland. Numera skriver vi ju så himla mycket på dator… Men den största anledningen att skriva brev är att folk blir så glada. Den jag skickar mitt brev till blir glad, och jag blir glad när jag får svar. Varför har vi egentligen brevlådor annars? Vem har inte någon gång klagat på att de bara får reklam? Skriv brev!

Förresten läser jag just nu en samling med brev från soldater vid fronten under första världskriget, Paroles de Poilus. De skrev brev om allting, varje dag, till sina familjer; och familjerna skrev tillbaka. Enda sättet att hålla kontakt under fyra års krig…

Sidhuvud

22 februari 2007 at 21:47 | In tekniskt, wordpress | Leave a Comment

Inte lyckats fixa exakt allt ännu, det är lite text till sidhuvudet som inte dyker upp. Vet inte hur jag ska fixa det… Jaja… Datum och tid är inte heller som jag vill ha dom. Fattar inte varför inte inställningarna funkar… Det stör mig.

La Môme

22 februari 2007 at 18:26 | In Frankrike, film, musik | 1 Comment

 Igår var jag på bio och såg filmen La Môme, som handlar om Edith Piafs liv. Det känns lite roligt att ha sett den, i och med att den har premiär i Sverige den 30 mars. Här i Frankrike hade den premiär på Alla Hjärtans Dag 14 februari. För en gångs skull är jag före!

Titeln på filmen anspelar på Edith Gassions första artistnamn: la môme piaf, vilket betyder sparvungen. Senare ändrades detta till Edith Piaf som ett led i att förändra hennes image. La Môme betyder alltså Ungen, vilket kanske inte är så lätt för icke-fransktalande att förstå. Den svenska titeln kommer vara La vie en rose, en av Piafs mest kända sånger. Min första reaktion blir: varför ändra en fransk titel till en annan fransk titel? Vem säger att den svenska publiken förstår den här titeln bättre? Men det kanske är så att svenskar förstår så pass mycket franska ändå, vad vet jag…

Edith spelas i filmen av Marion Cotillard, en skådespelerska känd från bl.a. Taxi-filmerna.I Frankrike blev många förvånade över att hon skulle spela Edith Piaf, men hon gör det helt fantastiskt. I en intervju läste jag att hon gick med böjda knän och böjd rygg för att verka mindre, samtidigt som alla runt om henne hade höga klackar. Det låter jättejobbigt! Varje dag sminkades hon även i tre till fem timmar…

Filmen täcker in otroligt mycket om Edith Piaf som åtminstone inte jag visste om henne, och den gör det väldigt bra. Man brukar inte tänka på vem hon själv var, utan mer hennes enorma röst! Det är så svårt att beskriva den här filmen på ett bra sätt; dels för att den är uppbruten i en massa olika tider, och dels för att jag inte har smält den ännu. Den gav så oerhört många intryck, och bakom alla bilder låg Edith Piafs musik… Det enda jag kan säga är: gå och se den, ni ångrar det inte. Filmen är otroligt vacker och välgjord med många fantastiska skådespelare, och om inte annat musiken! Genom hela filmen ser vi bitar av hennes föreställningar; från gatorna i Paris till New York. Gå och se den!

-Vous êtes une grande artiste! 

-Parce que j’ai mis des talons…

Audrey Tautou

18 februari 2007 at 10:44 | In Frankrike, film | 1 Comment

Ett fan som jag är av filmen Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain (Amelie från Montmartre på svenska) blev jag överförtjust när jag fick reda på att skolan jag skulle gå i under ett år var Audrey Tautous gamla gymnasieskola. Det var helt enkelt inte klokt! Bara att känna att hon vet precis var den där lilla staden i Frankrike ligger, som inte är sådär jättestor eller välkänd. Audrey Tautou var här i höstas nån gång och invigde nånting. I biblioteket på skolan sitter det tidningsurklipp om saker som hänt och berör skolan; tidningsintervjuerna sitter där. Audrey Tautou är någon att vara stolt över.

I Paris i november var det ett måste för mig att försöka hitta Les Deux Moulins, caféet som Amélie jobbar på. Tillsammans med resten av svenskarna gav jag mig ut på jakt. Som tur var hade jag slagit upp adressen innan… När vi hade hittat det stod vi bara där och gapade. Jag kan ju inte direkt påstå att jag var ensamt fan… De runtomkring undrade nog ändå lite varför fyra flickor absolut ville ha en massa bilder på ett litet café. På väg ner från Sacré Coeur igen stannade vi och tänkte fika på caféet, men sorgligt nog fick vi inte plats allihopa. Några satte sig där, men resten, vi gick ut igen. Och jag har faktiskt köpt frukt i grönsaksaffären mitt emot… Nästa gång jag ser filmen ska jag tänka på det :)

Det känns som om jag har kommit närmare Audrey bara genom att gå på hennes skola, vilket naturligtvis är ganska löjligt. Men så känns det i alla fall…

Att lära sig ett språk från början

17 februari 2007 at 18:08 | In Frankrike, språk | Leave a Comment

Ibland funderar jag på hur jag egentligen lär mig språk. Hur alla dessa former och uttryck fastnar i min hjärna. Engelska lärde jag mig alldeles för tidigt för att jag ska komma ihåg en tid när jag inte kunde engelska, och början av franskastudierna ligger ändå fem år bakåt i tiden. Nu vill jag lära mig spanska, men vart börjar man? Lär man sig meningar utantill, rabblar man verbformer, eller hur får man en grund i språket? Det är det jag söker, ett sätt att få denna grund på egen hand. För att utöka språket läser man, det är där jag är nu i både engelska och franska. Men hur bygga en grund?

I Frankrike lär sig eleverna engelska utantill. Varje lektion skrivs det otaliga meningar på svarta tavlan, och dessa ska skrivas av och sen kunna användas. Allra minst ska man kunna de understrukna orden. Jag kommer inte ihåg, jag brydde mig aldrig, gör vi så i Sverige också? Eleverna i min klass är ändå 16-17 år och har läst engelska från elva års ålder, dvs omkring fem år. Så länge har jag läst franska, men inte minns jag att vi lärde oss meningar utantill förra året? Jag funderar på hur effektivt det är…

Vart vill jag komma med det här? Jag vet inte riktigt… Kanske att det är svårt att lära sig språk själv, och den som har några idéer är välkommen att tala om dom ;)

Idag skulle jag skriva en sak på franska, och upptäckte att jag hade rätt form av verbet avoir (att ha) i huvudet utan att behöva slå upp det. Då blir man ändå lite stolt över sig själv…

Firefox

17 februari 2007 at 13:27 | In tekniskt | Leave a Comment

Verkar tydligen funka bättre att redigera wigets i Firefox. Intressant… Fortfarande en del jox som behöver fixas, har inte heller förstått mig på kategori-indelningen ännu. Men det kommer! Ska bli intressant att se hur datum-visningen ser ut nu. Och nåt skumt är det med inställningarna för sidhuvudet. Annars är WordPress ganska lätt att förstå sig på känns det som. Och det är tydligen i code man behöver gå in för att länka i ett inlägg. Bra att veta :) Over and out för den här gången. Jag fortsätter pussla.

update: datum-inställningarna lyder mig inte… irriterande…

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com. | Theme: Pool by Borja Fernandez.
Entries and comments feeds.